.

Man ska inte hoppas på för mycket, då blir man bara besviken.

LITTLE SHOP OF HORROS

LITTLE SHOP OF HORRORS VÄNTAR PÅ MIG I HÖST!!! :D

Förlåt mig världen.

För att jag är så jävla bitter. Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det är jävligt jobbigt att jag förpestar stämmningar i luften. Jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Jag vill inte vara bitter.
Jag vill inte vara sur.
Jag vill inte inte kunna
Men jag kan inte. OCH jag vet att man inte ska säga att man inte kan för då är det klart att man inte kaN. Men bitterfittan själv kan ju passa på att göra det.

Allt skiter sig och det är väl jag som står bakom det. Ingen annan. Som jag har nämnt 500 gånger så har jag så jävla amaziiing vänner. Det är jag som gör fel. Jag är responsible for it. Jävla skit. Försvinn från mig.

Bomben föll ner denna helg. Jag anade att den skulle komma nån gång. Det var alldeles för länge sedan.

Vad vore vi utan varandra?

Shit vilken härlig dag alltså. På min väg hem kände jag hur glädjen bara bubblade i mig och hur jag kände att ett glädjeskutt nästan var på sin plats. Många frågetecken föll sig bara på plats och fick sina svar helt naturligt vilket känns förjävla skönt! Och jag har så otroligt fina vänner, vilka jag borde ta vara på mer. För shit alltså, va bra de är. I elitklass. Jag och B2 har kommit på ett projekt som vi ska genomföra som är en sjukt bra idé. Det kommer bli bra.

På tala om bananer så har jag läst ut en bok. Jag hör till den gruppen som inte brukar läsa böcker så ofta men fastnar jag för en bok så streckläser jag den. Och det är inte många böcker jag fastnar för. Iaf så har jag läst klart Mia Törnbloms - Så dumt!, och shit vad jag grinade i slutet. Det var helt sjukt. Den här boken är en självbiografi om Mias liv som narkoman och när hon tog sig ur sitt beroende. En riktigt bra bok måste jag säga. Jag gillar inte romaner och deckare och sånt. Jag vill ha det verkligt. Och vad kan bli mer verkligt än någonting som faktiskt ar hänt. Nej, sjukt bra bok. Cool tjej. Stark tjej framför allt. Jävligt stark.

Idag köpte jag en till av hennes böcker som jag ska börja läsa så fort jag skrivit klart det här. Självkänsla nu! av Mia Törnblom.

jävla skit

Varför har inte jag en pappa att övningsköra med..?'

jävla skit.

åh nej.

Okej. Det här vet jag inte riktigt hur jag ska hantera. Shit alltså.

Vill man komma någonstans får man ju offra lite..?

I förrgår tog jag ett steg ifrån min totala feghet. Ett steg i rätt riktning. Klapp på axeln hörru.



Jag såg även föreställningen "I väntan på vadå?" på Dalateatern. En föreställning som bygger på Vanja Hermeles rapport med samma namn som handlar om jämställdhet.

Bara namnet "I väntan på vadå?" speglar hela pjäsens handling. Namnet kommer från Sam Becketts "I väntan på Godot". Sam Beckett skrev i sitt testamente att endast män får spela denna pjäs och så har det blivit. Det finns människor som åker runt och kollar så att inte kvinnor spelar de här rollerna. Det är förbjudet.

Det är en odramatisk text men de tre skådespelarna framför den på ett sätt som gör att alla i publiken kan ta den till sig. I looove it! Många skratt gör att texten går rakt in i hjärtat och hjärnan. Humor är ju ett jävla bra sätt att nå ut till människor.

Jag fastnade för en sak som upprepades under föreställningens gång, det var något i stil med " Vill man hålla på med konst så får man väl offra lite!" Det här är så fruktansvärt sant. Och det gäller inte bara inom de konstnärliga jobben, det gäller överallt. Det finns hur många kvinnor som helst som blir sexuellt trakasserade och utnyttjade såväl på arbetsplatsen som i hemmet, som förminskar det genom att tänka - Vill jag komma någonstans så får jag väl tåla lite, offra lite. Och sedan lever vidare med att vara undertryckta, låg status, under männens våld att regera och trakassera.

Om man blickar in i teatervärlden så är det nog precis såhär det är. Det är en svår bransch att ta sig fram i, så "vill man lyckas får man väl offra lite". Det ska verkligen inte vara så..! Kvinnor ska inte behöva offra ett skit bara för att de är kvinnor. Det ska vara samma chanser, samma villkor. Varför tar man då in lika många tjejer som killar på scenskolan när det är fler tjejer som söker? Var finns logiken i det undrar jag?

Trots detta har det i teaterns värld gått framåt. Kvinnor spelar män och gör det jävligt bra. Många gånger bättre än män. Utom i "I väntan på Godot" för där har vi aldrig fått chansen. Sam Beckett var nog orolig för att vi skulle kicka ass. Cause we would.

Ni ska få se.

Det ska gå.

Jag dömer inte dig

Jag vill så gärna tro på folk som säger - Jag dömer dig inte.

Men jag kan inte. Det är klart de dömer mig. Alla människor dömer saker och ting hela tiden. Jag dömer folk. På både bra och dåliga sätt, men ja jag dömer. Antingen är jag väldigt ensam om det här eller så.. äh whatever.

Såklart att människor tänker tankar om mig i sitt huvud när jag berättar något för dom.



Jag kan inte ha en opersonlig blogg. Sorry.