En jävligt personligt opersonlig blogg!

Nu börjar jag om på nytt. En ny blogg. En ny start. Dock har jag valt att inte vara i närheten lika personlig som jag var i min förra blogg. Det är synd för er som älskar att gotta er i andras lycka och olycka, men jag känner att det är bra för mig. Nu på slutet blev det bara jobbigt att blogga. Jag var inte sugen att skriva alla mina känslor och händelser längre. Jag var inte sugen att dela med mig av dom till världen därute som man inte vet mycket om. Därför dog det ut. Jag tyckte det var väldigt jobbigt helt enkelt.

Jag kan dock inte radera den gamla bloggen. Inte än. Men låt mig samla mod och styrka så ska jag en vacker dag ta steget och klicka på "ta bort blogg". Än klarar jag det inte, men snart.

Nudå, vafan ska hon ha en blogg till om hon ändå är trött på att blogga?
Jo det är en väldigt bra fråga, men när jag väldigt länge har kunnat skriva av mig mina känslor och tänkar på ett ställe så är det svårt att sluta. Det är lite som rehabilitering för mig. Det känns bättre att skriva av sig än att hålla inne på allt. Dock så kommer det här somsagt bli en opersonlig blogg. Samtidigt så kommer den ju såklart vara personlig då det är mina tankar och åsikter som står här.

Jag är en människa som tänker väldigt mycket. Väldigt väldigt mycket. Analyserar, funderar, reagerar. Istället för att tankarna ska stanna i huvudet mitt så kanske jag kan skriva dom här istället helt enkelt.

En jävligt smart vän till mig startade alldeles precis nyss en blogg, där hon som jag skrev att hon inte skulle vara allt för avslöjande och personlig, och det var väl det som tände en liten tanke i mitt huvud om denna blogg. Tillskillnad från henne så finns det ingen som helst efterfrågan om denna blogg och jag vet inte om nån kommer att läsa, men det skiter jag i. Do what you want, för jag tänker iaf skriva här.

Så mina damer och herrar, välkommen till min väldigt opersonligt personliga blogg!