måndag 27 september 2010
måndag 30 augusti 2010
Hej igen.
Jag försöker hitta något vettigt att skriva men det går inge vidare bra. ....
... efter att ha skrivit många rader av känslor så tog jag bort det lika snabbt. Jag är inte redo för det här än.
... efter att ha skrivit många rader av känslor så tog jag bort det lika snabbt. Jag är inte redo för det här än.
söndag 9 maj 2010
Kära läsare.
Om ni nu finns dvs. Jag har tagit beslutet att sluta blogga här. Det här är inte jag. Det är någon jag vill framstå att vara eller försöka att vara. Och det är inte okej.
Jag går tillbaka till min gamla blogg där jag kan vara mig själv. Den här bloggen blev för kall. Jag gillar den inte.
Så, so long and goodbye. Vi ses inte igen.
/ C
Om ni nu finns dvs. Jag har tagit beslutet att sluta blogga här. Det här är inte jag. Det är någon jag vill framstå att vara eller försöka att vara. Och det är inte okej.
Jag går tillbaka till min gamla blogg där jag kan vara mig själv. Den här bloggen blev för kall. Jag gillar den inte.
Så, so long and goodbye. Vi ses inte igen.
/ C
lördag 24 april 2010
söndag 18 april 2010
Förlåt mig världen.
För att jag är så jävla bitter. Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det är jävligt jobbigt att jag förpestar stämmningar i luften. Jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Jag vill inte vara bitter.
Jag vill inte vara sur.
Jag vill inte inte kunna
Men jag kan inte. OCH jag vet att man inte ska säga att man inte kan för då är det klart att man inte kaN. Men bitterfittan själv kan ju passa på att göra det.
Allt skiter sig och det är väl jag som står bakom det. Ingen annan. Som jag har nämnt 500 gånger så har jag så jävla amaziiing vänner. Det är jag som gör fel. Jag är responsible for it. Jävla skit. Försvinn från mig.
Bomben föll ner denna helg. Jag anade att den skulle komma nån gång. Det var alldeles för länge sedan.
Jag vill inte vara bitter.
Jag vill inte vara sur.
Jag vill inte inte kunna
Men jag kan inte. OCH jag vet att man inte ska säga att man inte kan för då är det klart att man inte kaN. Men bitterfittan själv kan ju passa på att göra det.
Allt skiter sig och det är väl jag som står bakom det. Ingen annan. Som jag har nämnt 500 gånger så har jag så jävla amaziiing vänner. Det är jag som gör fel. Jag är responsible for it. Jävla skit. Försvinn från mig.
Bomben föll ner denna helg. Jag anade att den skulle komma nån gång. Det var alldeles för länge sedan.
tisdag 13 april 2010
Vad vore vi utan varandra?
Shit vilken härlig dag alltså. På min väg hem kände jag hur glädjen bara bubblade i mig och hur jag kände att ett glädjeskutt nästan var på sin plats. Många frågetecken föll sig bara på plats och fick sina svar helt naturligt vilket känns förjävla skönt! Och jag har så otroligt fina vänner, vilka jag borde ta vara på mer. För shit alltså, va bra de är. I elitklass. Jag och B2 har kommit på ett projekt som vi ska genomföra som är en sjukt bra idé. Det kommer bli bra.
På tala om bananer så har jag läst ut en bok. Jag hör till den gruppen som inte brukar läsa böcker så ofta men fastnar jag för en bok så streckläser jag den. Och det är inte många böcker jag fastnar för. Iaf så har jag läst klart Mia Törnbloms - Så dumt!, och shit vad jag grinade i slutet. Det var helt sjukt. Den här boken är en självbiografi om Mias liv som narkoman och när hon tog sig ur sitt beroende. En riktigt bra bok måste jag säga. Jag gillar inte romaner och deckare och sånt. Jag vill ha det verkligt. Och vad kan bli mer verkligt än någonting som faktiskt ar hänt. Nej, sjukt bra bok. Cool tjej. Stark tjej framför allt. Jävligt stark.
Idag köpte jag en till av hennes böcker som jag ska börja läsa så fort jag skrivit klart det här. Självkänsla nu! av Mia Törnblom.
På tala om bananer så har jag läst ut en bok. Jag hör till den gruppen som inte brukar läsa böcker så ofta men fastnar jag för en bok så streckläser jag den. Och det är inte många böcker jag fastnar för. Iaf så har jag läst klart Mia Törnbloms - Så dumt!, och shit vad jag grinade i slutet. Det var helt sjukt. Den här boken är en självbiografi om Mias liv som narkoman och när hon tog sig ur sitt beroende. En riktigt bra bok måste jag säga. Jag gillar inte romaner och deckare och sånt. Jag vill ha det verkligt. Och vad kan bli mer verkligt än någonting som faktiskt ar hänt. Nej, sjukt bra bok. Cool tjej. Stark tjej framför allt. Jävligt stark.
Idag köpte jag en till av hennes böcker som jag ska börja läsa så fort jag skrivit klart det här. Självkänsla nu! av Mia Törnblom.
måndag 12 april 2010
torsdag 8 april 2010
Vill man komma någonstans får man ju offra lite..?
I förrgår tog jag ett steg ifrån min totala feghet. Ett steg i rätt riktning. Klapp på axeln hörru.
Jag såg även föreställningen "I väntan på vadå?" på Dalateatern. En föreställning som bygger på Vanja Hermeles rapport med samma namn som handlar om jämställdhet.
Bara namnet "I väntan på vadå?" speglar hela pjäsens handling. Namnet kommer från Sam Becketts "I väntan på Godot". Sam Beckett skrev i sitt testamente att endast män får spela denna pjäs och så har det blivit. Det finns människor som åker runt och kollar så att inte kvinnor spelar de här rollerna. Det är förbjudet.
Det är en odramatisk text men de tre skådespelarna framför den på ett sätt som gör att alla i publiken kan ta den till sig. I looove it! Många skratt gör att texten går rakt in i hjärtat och hjärnan. Humor är ju ett jävla bra sätt att nå ut till människor.
Jag fastnade för en sak som upprepades under föreställningens gång, det var något i stil med " Vill man hålla på med konst så får man väl offra lite!" Det här är så fruktansvärt sant. Och det gäller inte bara inom de konstnärliga jobben, det gäller överallt. Det finns hur många kvinnor som helst som blir sexuellt trakasserade och utnyttjade såväl på arbetsplatsen som i hemmet, som förminskar det genom att tänka - Vill jag komma någonstans så får jag väl tåla lite, offra lite. Och sedan lever vidare med att vara undertryckta, låg status, under männens våld att regera och trakassera.
Om man blickar in i teatervärlden så är det nog precis såhär det är. Det är en svår bransch att ta sig fram i, så "vill man lyckas får man väl offra lite". Det ska verkligen inte vara så..! Kvinnor ska inte behöva offra ett skit bara för att de är kvinnor. Det ska vara samma chanser, samma villkor. Varför tar man då in lika många tjejer som killar på scenskolan när det är fler tjejer som söker? Var finns logiken i det undrar jag?
Trots detta har det i teaterns värld gått framåt. Kvinnor spelar män och gör det jävligt bra. Många gånger bättre än män. Utom i "I väntan på Godot" för där har vi aldrig fått chansen. Sam Beckett var nog orolig för att vi skulle kicka ass. Cause we would.
Jag såg även föreställningen "I väntan på vadå?" på Dalateatern. En föreställning som bygger på Vanja Hermeles rapport med samma namn som handlar om jämställdhet.
Bara namnet "I väntan på vadå?" speglar hela pjäsens handling. Namnet kommer från Sam Becketts "I väntan på Godot". Sam Beckett skrev i sitt testamente att endast män får spela denna pjäs och så har det blivit. Det finns människor som åker runt och kollar så att inte kvinnor spelar de här rollerna. Det är förbjudet.
Det är en odramatisk text men de tre skådespelarna framför den på ett sätt som gör att alla i publiken kan ta den till sig. I looove it! Många skratt gör att texten går rakt in i hjärtat och hjärnan. Humor är ju ett jävla bra sätt att nå ut till människor.
Jag fastnade för en sak som upprepades under föreställningens gång, det var något i stil med " Vill man hålla på med konst så får man väl offra lite!" Det här är så fruktansvärt sant. Och det gäller inte bara inom de konstnärliga jobben, det gäller överallt. Det finns hur många kvinnor som helst som blir sexuellt trakasserade och utnyttjade såväl på arbetsplatsen som i hemmet, som förminskar det genom att tänka - Vill jag komma någonstans så får jag väl tåla lite, offra lite. Och sedan lever vidare med att vara undertryckta, låg status, under männens våld att regera och trakassera.
Om man blickar in i teatervärlden så är det nog precis såhär det är. Det är en svår bransch att ta sig fram i, så "vill man lyckas får man väl offra lite". Det ska verkligen inte vara så..! Kvinnor ska inte behöva offra ett skit bara för att de är kvinnor. Det ska vara samma chanser, samma villkor. Varför tar man då in lika många tjejer som killar på scenskolan när det är fler tjejer som söker? Var finns logiken i det undrar jag?
Trots detta har det i teaterns värld gått framåt. Kvinnor spelar män och gör det jävligt bra. Många gånger bättre än män. Utom i "I väntan på Godot" för där har vi aldrig fått chansen. Sam Beckett var nog orolig för att vi skulle kicka ass. Cause we would.
onsdag 7 april 2010
söndag 4 april 2010
Jag dömer inte dig
Jag vill så gärna tro på folk som säger - Jag dömer dig inte.
Men jag kan inte. Det är klart de dömer mig. Alla människor dömer saker och ting hela tiden. Jag dömer folk. På både bra och dåliga sätt, men ja jag dömer. Antingen är jag väldigt ensam om det här eller så.. äh whatever.
Såklart att människor tänker tankar om mig i sitt huvud när jag berättar något för dom.
Jag kan inte ha en opersonlig blogg. Sorry.
Men jag kan inte. Det är klart de dömer mig. Alla människor dömer saker och ting hela tiden. Jag dömer folk. På både bra och dåliga sätt, men ja jag dömer. Antingen är jag väldigt ensam om det här eller så.. äh whatever.
Såklart att människor tänker tankar om mig i sitt huvud när jag berättar något för dom.
Jag kan inte ha en opersonlig blogg. Sorry.
söndag 28 mars 2010
När bruset från livet är högre än jag vill förstå.
Dom som alltid finns där och ger mig tröst. Tack.
Tack.
lördag 27 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Det gick faktiskt bra
Igår så skulle vi göra våra argumenterande tal på Svenska C. Uppe i skrivsalen, som förövrigt ser ut som en konsertsal från 1800talet. Iaf. Såklart så fanns där en talarstol (heter det så? Ni vet en sån där talargrejs, podie?) som naturligtvis skulle användas. Elektronisk utrustning fanns även på plats i form av videokamera och mikrofon. Herregud. Nervositeten var enorm. En efter en fick andas ut efter att ha gjort sina tal. Åsikter och tankar vällde ut från talastolen och dess talare.
Min tur. Det var dags. Nu skulle jag hålla mitt tal om att jag är emot förslaget att sluta ta emot invandrare och flyktingar till Sverige. Oh shit. Som vanligt så börjar mina ben skaka sönder som de alltid gör när jag ska prata inför folk. Behärska mig, var min enda tanke. Samt att jag måste ro det här i land nu. Tryckte på on på mkrifonen. Djupt andetag. Och..
God eftermiddag.
Nu fanns det ingen återvändo. Skulle detta bära eller brista? Skulle det bli succé ellr totalt fiasko? Jag försökte koppla bort alla tankar och fokusera på mitt tal. Behålla lugnet ända till sista stavelsen.
..till er och många fler som kommit till Sverige säger jag med stolthet - Välkommen hem.
I made it. Det gick bra. Det gick jävligt bra. Det kändes som det iallafall. Sen hur bra det såg ut och lät i andras ögon och öron, det är väl en annan historia. Men för mig kändes det förjävla bra och det är inte ofta jag känner så. Men igår kände jag mig som fucking Mona Sahlin när jag stog där. Och jag gillade det skarpt. Att stå och prata om något viktigt. Något som verkligen betyder något. Det fanns en magi i det helt enkelt.
Det är nästan så att det här fick mig att vilja bli politiker. Faktiskt. Ni kan skratta men that's the way it is. Tyvärr så vet jag att jag antagligen aldrig skulle klara det. Men jag ska aldrig mer tvivla på någon som säger att de vill bli politiker, för det är ascoolt. I believe in you.
Min tur. Det var dags. Nu skulle jag hålla mitt tal om att jag är emot förslaget att sluta ta emot invandrare och flyktingar till Sverige. Oh shit. Som vanligt så börjar mina ben skaka sönder som de alltid gör när jag ska prata inför folk. Behärska mig, var min enda tanke. Samt att jag måste ro det här i land nu. Tryckte på on på mkrifonen. Djupt andetag. Och..
God eftermiddag.
Nu fanns det ingen återvändo. Skulle detta bära eller brista? Skulle det bli succé ellr totalt fiasko? Jag försökte koppla bort alla tankar och fokusera på mitt tal. Behålla lugnet ända till sista stavelsen.
..till er och många fler som kommit till Sverige säger jag med stolthet - Välkommen hem.
I made it. Det gick bra. Det gick jävligt bra. Det kändes som det iallafall. Sen hur bra det såg ut och lät i andras ögon och öron, det är väl en annan historia. Men för mig kändes det förjävla bra och det är inte ofta jag känner så. Men igår kände jag mig som fucking Mona Sahlin när jag stog där. Och jag gillade det skarpt. Att stå och prata om något viktigt. Något som verkligen betyder något. Det fanns en magi i det helt enkelt.
Det är nästan så att det här fick mig att vilja bli politiker. Faktiskt. Ni kan skratta men that's the way it is. Tyvärr så vet jag att jag antagligen aldrig skulle klara det. Men jag ska aldrig mer tvivla på någon som säger att de vill bli politiker, för det är ascoolt. I believe in you.
måndag 22 mars 2010
Den bästa sommaren?
Jag somnar med ett leende på mina läppar denna kväll. Första gången på väldigt länge. Det här behövdes. Jag behövde något att se fram emot och det har jag banne mig nu. Samtidigt som det gör mig sjukt jävla lycklig så gör det mig nervös och scared shitless. Det är ett äventyr och jag har ingen aning om hur det kommer gå eller om jag ens kommer att klara det, men nu är det min tur att säga - Man lever bara en gång.
söndag 21 mars 2010
.
Att veta vad som är rätt och fel när min sanning inte är sanning för nån annan är svårt. Något som är helt rätt för mig, är något helt annat i andras ögon.
Hittade en låt nyss. En låt som beskriver sådär läskigt så man nästan blir rädd. Jag tänkte lägga upp den här. Men jag gör inte det.
Besviken. Så otroligt besviken.
Hittade en låt nyss. En låt som beskriver sådär läskigt så man nästan blir rädd. Jag tänkte lägga upp den här. Men jag gör inte det.
Besviken. Så otroligt besviken.
lördag 20 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Pmsbrud!
Idag fick jag, under en diskussion om det otroligt intressanta ämnet matematik, en kommentar av min lärare, - Men lilla vännen, hur är det egentligen med hormonerna?
Det här är jag så förbannat trött på. Bara för att man har ett humör och ett temperament, eller i vissa fall bara höjer rösten ett snäpp så ska man få en spydig kommentar såsom - Har du mens eller? Bara för att jag svarar emot och inte låter mig sänkas i första taget så betyder inte detta att jag har värsta överskottet på östrogen eller vafasen det nu är, som jag måste få ta ut på något. Det är jag som svarar emot och inte mina jävla hormoner. De påverkar mig inte alls. Kanske lite men inte alls märkbart.
Att skylla på en sån här sak är bara fjantigt. Speciellt när det kommer från män. Vi kvinnor har fått den "gåvan" att ha massa hormoner och grejs i våra kroppar och det är inget vi rår för. Men att man har målat upp en bild att vi blir galna östrogenmonster en vecka i månaden är inte okej. När en kvinna plötsligt står upp och säger ifrån så ses detta som överraskande. Efter en liten stund så måste mannen skyla bort det kvinnan sa eftersom han är scared shitless över att förlora mot en kvinnlig individ, det gör han då med en spydig kommentar som innefattar orden PMS, Mens, m.m.
Som att det skulle vara nåt att skylla på?! Det är de här könsrollerna som spökar kvar i vårat samhälle. Många män är för stolta för att se sig jämställda med kvinnor. Kom igen, give up och mogna på er.
Det är vi som föder era barn. Och utan våra älskade hormoner så blir det inga barn. Så sluta förfan att klaga, och tänk efter istället.
Det här är jag så förbannat trött på. Bara för att man har ett humör och ett temperament, eller i vissa fall bara höjer rösten ett snäpp så ska man få en spydig kommentar såsom - Har du mens eller? Bara för att jag svarar emot och inte låter mig sänkas i första taget så betyder inte detta att jag har värsta överskottet på östrogen eller vafasen det nu är, som jag måste få ta ut på något. Det är jag som svarar emot och inte mina jävla hormoner. De påverkar mig inte alls. Kanske lite men inte alls märkbart.
Att skylla på en sån här sak är bara fjantigt. Speciellt när det kommer från män. Vi kvinnor har fått den "gåvan" att ha massa hormoner och grejs i våra kroppar och det är inget vi rår för. Men att man har målat upp en bild att vi blir galna östrogenmonster en vecka i månaden är inte okej. När en kvinna plötsligt står upp och säger ifrån så ses detta som överraskande. Efter en liten stund så måste mannen skyla bort det kvinnan sa eftersom han är scared shitless över att förlora mot en kvinnlig individ, det gör han då med en spydig kommentar som innefattar orden PMS, Mens, m.m.
Som att det skulle vara nåt att skylla på?! Det är de här könsrollerna som spökar kvar i vårat samhälle. Många män är för stolta för att se sig jämställda med kvinnor. Kom igen, give up och mogna på er.
Det är vi som föder era barn. Och utan våra älskade hormoner så blir det inga barn. Så sluta förfan att klaga, och tänk efter istället.
tisdag 16 mars 2010
Tabula rasa
Vi lär av våra erfarenheter. Man brukar ju säga att - What doesn't kill you, can only make you stronger. Den meningen ses som allt annat än positiv i mina ögon nu för tiden. Är det verkligen sant? Att det som inte dödar oss, gör oss bara starkare? Det finns saker och händelser som bryter ner oss människor totalt. Tar oss ner på botten helt enkelt. Eller iaf det som vi tror är botten. Just då blir vi inte ett dugg starka/starkare av det som händer och påverkar oss.
En olycka kommer sällan ensam. Det händer fler saker, och vi blir mer bräckliga och sköra. Inte ett dugg starka. Inte för fem öre. Vi längtar och drömmer om styrkan men den finns inte där. Vi fortsätter falla handlöst utan att se marken. Intalar oss själva att det som faktiskt inte dödar oss, gör oss bara starkare, samtidigt som vi ser världens svagaste människa i spegeln. Vänder oss om och kollar inte i spegeln igen.
Vi lever i en grå vardag och det som håller oss stående är väntan efter styrkan och hoppet på att "efter regn så kommer faktiskt solsken". Ramlar omkring mellan våra dagliga sysslor utan att lägga någon energi på att faktiskt leva i nuet. Så går dagar efter dagar. Vakna.....................................................................................................................Somna.
Det regnar fortfarande, men snart kommer solskenet eller hur? Det gäller att se det positiva i saker och ting sägs det. Det positiva är väl att man blir jävligt "påläst" av erfarenheter. Fast är det "påläst" på ett positivt sätt? Nja. Det är såklart upp till varje människa, varje person, varje individ, att säga själv.
Men när kommer styrkan? Finns den där även fast man inte känner den ett dugg? Klart den finns, tänker säkert många. Nej jag hittar den inte heller, tänker andra. Är alla undermedvetet starka? Utan vilja ingen styrka?
En olycka kommer sällan ensam. Det händer fler saker, och vi blir mer bräckliga och sköra. Inte ett dugg starka. Inte för fem öre. Vi längtar och drömmer om styrkan men den finns inte där. Vi fortsätter falla handlöst utan att se marken. Intalar oss själva att det som faktiskt inte dödar oss, gör oss bara starkare, samtidigt som vi ser världens svagaste människa i spegeln. Vänder oss om och kollar inte i spegeln igen.
Vi lever i en grå vardag och det som håller oss stående är väntan efter styrkan och hoppet på att "efter regn så kommer faktiskt solsken". Ramlar omkring mellan våra dagliga sysslor utan att lägga någon energi på att faktiskt leva i nuet. Så går dagar efter dagar. Vakna.....................................................................................................................Somna.
Det regnar fortfarande, men snart kommer solskenet eller hur? Det gäller att se det positiva i saker och ting sägs det. Det positiva är väl att man blir jävligt "påläst" av erfarenheter. Fast är det "påläst" på ett positivt sätt? Nja. Det är såklart upp till varje människa, varje person, varje individ, att säga själv.
Men när kommer styrkan? Finns den där även fast man inte känner den ett dugg? Klart den finns, tänker säkert många. Nej jag hittar den inte heller, tänker andra. Är alla undermedvetet starka? Utan vilja ingen styrka?
På ett sätt så är det klart att våra erfarenheter formar oss som människor. Och att vi föds som ett tomt blad är för mig, en ganska möjlig grej. Det tror jag på. Men vad som händer sen, det har jag faktiskt ingen koll på.
Jag hatar ordspråket - What doesn't kill you, can only make you stronger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)